JIEDNA:AJATUKSIA

Váhtjer, Jellivaara, Jiellevárre, Jällivaara.

Jiedna:Ajatuksia är skapat för alla som känner en samhörighet, tillhörighet till språken, oavsett vilket.

Projektet kretsar kring Gällivare kommun, en plats där vi levt och där många av oss har våra rötter. Framförallt kretsar det kring den språkrikedom som detta område besitter. Váhtjer, Jellivaara, Jiellevárre, Jällivaara. En språkrikedom som sällan bara får ha sin givna plats.

Gällivare kommun är idag förvaltningskommun för finska, meänkieli, lulesamiska och nordsamiska. Språk som gemensamt har att de talats i markerna under lång tid, innan nationsgränserna befästes och staten krävde att alla skulle tala ett och samma språk, svenska. Språken var ett hot, för de kunde motverka storsamhällets dröm om att växa sig starkt med hjälp av fri tillgång till de dyrbara naturresurser som var viktiga pusselbitar i samhällsbygget Sverige.

Våra språk blev bespottade, förbjudna och nästan kvävda. Språkets talare stretade envist emot, vilket ledde till bestraffning och skambeläggande. Men på språkets egendomliga, egensinniga sätt levde de vidare i tankarna, minnena, mötena, markerna och i talarnas själar.

Jiedna・Jietna・Ääni

Våra språk har flätats samman, förgrenat sig, föryngrat sig. De har gett sammanhang och mening. Våra språk har varierat stort beroende på vilken riktning du följt älven, vilka av de bördiga markerna du brukat, eller längs vilken dalgång du följt dina renar. De har präglats beroende av vem du haft omkring dig, vilken sorts liv du levt och vilket språk dina förfäder talat.

Trots att många av de muntliga språkbanden har brustit, så finns språken ännu kvar, de är starka och seglivade, vilket våra efternamn och kringliggande platser vittnar om. Men de kan aldrig tas för givna. Om språket var ett självklart arv för våra äldre, är det inte det för oss. Det kräver övertygelse, ansträngning och en del motsträvighet för att lära vidare.

Bruset från storsamhället är högt, och ju högre det brusar desto hårdare får våra språk kämpa för att bryta sig igenom. För några av oss har det varit självklart, för andra av oss inte. En del har lärt sig i vuxen ålder, en del när de var barn, någon har inte påbörjat resan ännu, någon lär sig genom konsten, musiken och genom att ständigt undersöka. Men oavsett vilka vi är, och hur vår melodi låter, så finns det där, inkapslat i de minnen som följt med blodsbanden och berättandet. Det finns i våra ljud, och i våra tankar. Jiedna:ajatuksia.

Ájádusá・Jurdagat・Ajatuksia

På grund av att Gällivare minoritetsspråksfestival ställdes in gav arrangören, Kulturföreningen Gällivare minoritetsspråksfestival, bandet Malmfältens Rockklubb uppdraget att skapa och spela in musik (med koppling till minoritetsspråken som förvaltas av Gällivare kommun.)

Sedan oktober 2020 har de spelat in fyra låtar, en på vardera språk. På varje låt har de samarbetat med en artist som har en koppling till det aktuella språket; lulesamiska, meänkieli, nordsamiska eller finska. Artisten har skrivit en text, i form av ett brev, som sedan spelats in. Inspelningarna har till största del skett i Heart of Sound Studio, i Giron. De medverkande har träffats, fysiskt eller på distans, under två dagar för att tillsammans arrangera och spela in låten.

Vid sidan av musikskapandet har även det musikaliska samarbetet dokumenterats genom rörlig bild, där artisterna även fått dela med sig av sina tankar kring språket, sin egna relation till det, textens betydelse och andra intressanta funderingar.

Att spela in musik och filma med musiker och en fotograf som bor på olika platser, i olika länder, som ska kunna boka in sig på samma begränsade datum och vara på humör att på två dagar skapa och spela in en färdig låt är svårt. Att göra detsamma under en global pandemi, där allmänna rekommendationer, karantänsregler och reserestriktioner skapar stora begränsningar i tillvaron borde vara omöjligt. Men det var så våra förutsättningar såg ut, och det är utifrån det som projektet Jiedna:ajatuksia är skapat. Det har tagit tid, och de har fått ta sin tid. Sådant som skulle gjorts på plats, har fått göras på distans. Saker har ändrats, och vi har låtit dem förändras. Vi har fått tänka om, tänka brett, tänka smalt och inte tänkt alls. Nå kunde de blivit sämre.

Materialet har nu bearbetats för att presenteras på denna plattform, denna upplevelse. Här kan du ta del av låtarna, texterna, bilderna, inspelningsprocesserna, musikernas tankar och historien bakom språken. För varje gång du besöker sidan hoppas vi att du ska upptäcka nya saker, väcka nya tankar och kanske våga ta steget mot att nysta upp trådarna till ett borttappat språk.

Histåvrrå・Historjá・Histooria・Historia

Detta är ett försök att sammanfatta historiska händelser som format språkens vägar, utövande och öde, i såväl Malmfälten, Tornedalen och Sápmi. Detta är bara en övergripande resumé av en brokig, snårig och sårig berättelse om vår landsända. När du läser detta hoppas vi att du blir intresserad av att utforska detta ännu mer.

Gällivare kommun är rikt på språk. I kommunen finns fyra språkgränser; finskans västgräns, samiskans östgräns, gränsen mellan de två samiska språken lulesamiska och nordsamiska, där kaitumsamiskan går in i de båda. Här finns gränsen mellan två av variteterna inom meänkieli; gällivarefinskan och tornedalsfinskan, samt inslag från Överkalixmålet i öster.

Mot bakgrund av detta är Gällivare idag förvaltningskommun för samiska, meänkieli och finska. Dessa språk har en mångårig anknytning till markerna, och språkens talare har under lång tid samexisterat i området, långt innan nationsgränserna befästes. Kulturella möten och influenser har skapat en gemensam kontext, som varit såväl fysisk, som psykisk och andlig. Med jämna mellanrum har de berört och även varit beroende av varandra, ibland har de varit helt sammanflätade och relationerna har varit ömsom utmanande, ömsom harmoniska.

Vilket område de olika folken och språkutövarna levt i går att utläsa av de ortsnamn som ännu finns i Gällivare kommun. Dessa är i många fall försvenskade och förändrade, men går i åtskilliga fall att härleda till vilka människor som levt i området. Det går till exempel att märka i de nordöstliga områdena där nybyggarna var finsktalande, på samma sätt som i kommunens västliga delar som uteslutande uppehölls av samer. Det var även det område i kommunen som allra sist nåddes av svensk eller finsk invandring.

Från slutet av 1600-talet och femtio år framåt gav det så kallade lappmarksplakatet skattefrihet i femton år samt befrielse från värnpliksttjänstgöring för dem som etablerade nybyggen i lappmarken. Detta ledde till att det skedde en inflyttning av människor från Finland och Tornedalen som kom att bosätta sig i Gällivare, och även Kiruna kommun.

Kulturellt inflytande innebär ofta att språket påverkas, och finskan har tagit in många låneord från det samiska vardagslivet. Detta bland annat beroende av samspelet mellan folken. Den finsktalande befolkningen som migrerade var även beroende av samerna för att klara sig i den karga miljön.

En del av de skogssamer som tidigare levt det nomadiserande livet valde eller tvingades att bli nybyggare. Flera gifte sig med personer från den finsktalande befolkningen, och i många fall tog det finska språket över.

Människornas levnadsmönster har påverkat språkens situation idag, vid sidan av de koloniala strategier som tvingat in den finsk- och samisktalande befolkningen till nya eller mer inskränkta levnadssätt. De koloniala strategierna har pågått under lång tid, och innefattat många olika systematiska tillvägagångssätt. Några riktade mot såväl tornedalingar, lantalaiset och samer, några mot enbart samer.

En stor anledning till de utstuderade strategierna, var förlusten av Finland 1809. Östra Norrbotten var nu en del av Sverige, men befolkningen hade en stark kulturell och språklig gemenskap med den finska sidan. För att bygga nationen starkare ville staten exploatera naturresurserna i nordligaste norr; malmen, skogen och älvarna. Merparten av de boende var finsk- eller samisktalande vilket ansågs negativt för lojaliteten till nationen. Dessa språk- och kulturmiljöer hade ingen plats i uppbyggandet av den svenska nationen. Försvenskningsprocessen var ett faktum.

Gentemot samerna bedrevs en kultur- och näringssegregerande politik, där de renskötande samerna tvingades ha sina barn i kåtaskolor, de förbjöds bedriva andra näringar utanför renskötseln och diskriminerades vad det gällde möjlighet till boende. Genom renbeteslagarna likställdes begreppet “äkta samer” med renägande samer, vilket gav en splittrande effekt, som märks än idag.

Sverige bedrev länge en nationalistisk språkpolitik. Officiellt kallades den inte för assimileringspolitik trots att det var vad som pågick. Den kallades för en språkpolitik med syfte att göra samer, lantalaiset och tornedalingar tvåspråkiga. Den skulle dessutom skapa en gemensam kultur baserad på svenskt språk och svensk kultur. Det var framförallt i skolan som detta skulle ta form; genom folkskolan, folkhögskolorna, militärväsendet och arbetsstugorna. Att använda annat språk än svenska innebar bestraffning.

Vid unionsupplösningen mellan Norge och Sverige 1905, blev strävan efter att göra nationalstaten homogen ännu starkare. Majoritetsspråket och majoritetskulturen skulle vara normen för alla. Minoriteternas egna kultur och språk blev ytterligare tillbakapressade.

Efter andra världskriget började politiken förändras, skolväsendet skulle moderniseras och man började inse värdet av modersmålen. Detta var även en del i FN;s arbete med att omstrukturera undervisningsmetoderna för att förbättra dem, då kom bland annat rekommendationen att låta barn undervisas på sitt egna modersmål. Så småningom kom hemspråksundervisning in i skolan.

Norrbotten har under 1900-talets andra hälft präglats av industrialisering, nedläggning av jordbruk och utflyttning. Många lämnade sin språkliga- och kulturella sfär, vilket ledde till att de tappade stora delar av sitt språk och kulturarv. Negativa attityder kring språket påverkade också viljan och förmågan att lära ut språket till nästa generation, det ansågs helt enkelt inte nödvändigt. Vad det gäller gällivarefinska och tornedalsfinska var det många av talarna själva som ansåg att det inte var ”riktig finska”. Dessutom spreds uppfattningen om att tvåspråkighet gjorde barn förvirrande, vilket gjorde många föräldrar oroliga och därigenom utelämnade språköverföringen. Inställningen att språken inte varit värda att bevara har påverkat många föräldrar att inte prata språket till sina barn, utan bara använda svenska. Meänkieli, samiska och finska blev språket som endast talades mellan de vuxna.

Dock har det funnits flertalet personer som arbetat hårt för en revitalisering av språket, och på så vis fått många individer att värdesätta sitt språk och självkänslan har ökat. Den bristande självkänslan och negativa attityden till det egna språket är något som förekommit inom alla språk, och påverkats av den starka assimileringen. Även för samiska språken har möjligheten att tala det i vardagligt blivit sämre, och har stor betydelse av vilken kontext du lever i. Den språkliga kommunikationen sker ofta på majoritetsbefolkningens villkor.

Samiska, finska och meänkieli tillhör idag Sveriges nationella minoritetsspråk, tillsammans med romani chib och jiddish. De nationella minoritetsspråken är genom minoritetsspråkslagen skyddade, och förvaltningskommuner är bland annat skyldiga att erbjuda språkundervisning till dem som har rätt till det. Men när lagen instiftades år 2000, hade många språkband redan brustit. Dessutom har lagen varit enkel att ignorera, Sverige har upprepade gånger kritiserats av bland annat Europarådet för hanteringen. Från politiskt håll har det kommit förslag om att skrota modersmålsundervisningen, och Skolverket har beslutat att kraftigt skära ner på undervisningen om de nationella minoriteterna och urfolket samerna.

Källor:

Elenius, L. (2006). Nationalstat och minoritetspolitik: samer och finskspråkiga minoriteter i ett jämförande nordiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Falck, A. & Korhonen, O. (2008). Gällivares samiska och finska ortnamn. ([2. uppl.]). Gällivare: Gellivare sockens hembygdsförening.

Hyltenstam, K. (red.) (1999). Sveriges sju inhemska språk: ett minoritetsspråksperspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Persson, C. (2018). "Då var jag som en fånge.": statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande under 1800- och 1900-talet. Övertorneå: Svenska tornedalingars riksförbund - Tornionlaaksolaiset : Met Nuoret.

Ömalm, T. (2021). Loss, Remembering, Resistance, Revitalisation. Pågående. Piteå: Luleå tekniska universitet.

https://www.minoritet.se/6644 (210226)

Tips:

Torbjörn Ömalms krönika "Sällan har vi skrutit om oss själva"

ljudtankar

Jiedna/jietna betyder ljud på lulesamiska och nordsamiska.

Ajatuksia betyder tankar på finska och meänkieli.